Långa dagar...

Dagarna börjar bli långa nu. Jag har ont hela tiden, även med starka smärtstilande tabletter, och rörelseförmågan är begränsad. Jag läser, skriver och är på nätet (tack och lov för internet, och att det finns de som har tid att prata med mig där!), så dagarna går, men sakta.
På månadg ska jag till min husläkare, han har inte hängt med rikitgt på vad som har hänt den senaste tiden, så jag ska ha en liten uppdatering med honom. Jag tycker att han är bra, han har alltid lyssnat på vad jag har sagt, och inte avfärdat mig.
Jag ska försöka skriva lite oftare här, men de senaste dagarna känner jag att jag bara har haft negativa saker att säga. Jag vill så gärna hålla humöret uppe, och kunna skriva att jag har det bra, men jag inser att det kan komma att bli svårt i tiden framåt. Men jag är i allafall oerhört tacksam för alla som kommer med uppmuntrande tillrop på telefon, sms och Facebook, det hjälper! Så ett STORT varmt tack till alla som hjälper mig att hålla näsan över vattenlinjen!