Fram till idag

Jag fick ännu en gång veta att efter nästa kontroll, var väntetiden 2-4 veckor, och eftersom jag fick tid i början av mars, började jag förbereda mig på att jag skulle in i slutet av mars, början på april. Men jag borde ha lärt mig av tidigare erfarenheter att det sällan går som man tror, så när jag frågade läkaren, sa han att jag blivit missinformerad, och at jag inte skulle räkna med att få tid förens i maj. Det var ett ganska hårt slag, vid det här laget kan jag inte gå mer än ett hundratal meter, och bara något tiotal meter utan kryckor. Jag är konstant trött, och smärtorna påverkar sömn och humör. Men vi diskuterade länge, och eftersom jag fick ett mycket bra intryck av läkaren, som har utfört över 2000 av den här typen av operationer, valde jag att vänta på att han hade ledig tid, istället för att låta någon med mindre erfarenhet göra det, även om det kanske hade gett mig ett par veckors tidigare operation.
Men nu är det tungt, också bokstavligt talat. Eftersom jag inte kan röra mig, har jag dessutom gått upp mycket i vikt, och det är en av de problem som kan komma att spela in både under och efter operationen, samt för hållbarheten av protesen. Jag alltid har haft problem med att hålla vikten, men då jag med min ökande passivitet och nedstämdhet fått ännu större problem, bad jag att bli skickad till någon som skulle kunna hjälpa mig. Jag fick en tid hos en dietist, och hade ganska höga förväntnngar. Jag hade kanske hoppats att hon skulle kunna ge mig några bra råd, och jag har också hört om grupper som där man träffas och delar med sig av erfarenheter och råd, tillsammans med en dietist. Jag gick därifrån med rådet att jag är för fokuserad på allt jag inte tillåter mig att äta, och att jag borde köpa hem chips och godis. På så sätt skulle 'förbjudspressen' inte vara lika stark, och jag skulle äta mindre. Jag har gått upp ett antal kilon efter det besöket, och jag klarar inte att gå ner så länge jag inte kommer upp ur soffan...
Sammantaget börjar situationen bli ganska tröttsam. Jag har fått problem med att andas, jag sover inte på nätterna, jag har haft feber i över tre veckor nu, och jag blir mer och mer nedstämd. Det muntrar upp att få besök, men de allra flesta jobbar, så dagarna är långa nu. Jag skulle så gärna velat gå långpromenader i vårsolen eller gått ner på stan för att fika, men just nu får jag nöja mig med böcker och internet som sällskap på dagtid. Och tack och lov för internet! :)