Påsken är slut, och vardagen är tillbaka. Det är extra tungt efter helger och lediga dagar, när Olof har varit hemma och jag har någon att prata med hela tiden.
Jag har mer ont nu, hummöret är i botten, och jag har kortare lunta än någonsin förr... Tabletterna gör mig ganska påverkad, och jag tycker inte om att ta de. Men jag inser att jag måste välja att vara smärtfri, eftersom jag känner på hela kroppen att smärtorna börjar ta överhand.
Det går hyfsat bra med träningen och dieten, men det är oerhört svårt att komma upp på maskinen när det bara gör ONT. Motivationen är att jag faktiskt märker att det händer något, och jag vet, att ju mindre vikt, och ju mer muskemassa jag har vid operationen, ju bättre är det.
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar